Direktlänk till inlägg 16 juni 2009
Detta blogginlägg tillägnas min vän Stina som fick uppleva det vi alla en dag måste göra, säga hej då till vår bästa vän. Jag var med hela tiden och på djurkliniken hade de tänt ljus och lagt en filt på golvet så vi kunde sitta med henne i knät och ge henne massa kramar och pussar. Tårarna rann på oss båda hela tiden och när hennes hjärta slutligen stannat, ville man bara ångra allt! Nu har hon gått över regnbågsbron och jag bad henne hälsa till Whooper och Hanno och till alla andra saknade hundar...
Godnatt Impa, du kommer alltid vara saknad!
Kramar från mig...